Affärsidé #3: En hantverkarbyrå med kundfokus

De senaste tio åren har jag renoverat två lägenheter, ett kontor och ett hus. Till viss del på egen hand och med hjälp av familj och vänner, men framför allt med hjälp av proffsbyggare. Jag har således haft mycket kontakt med hantverkare, och hittat några generella svagheter i deras affärsmodeller:

  • De tar betalt per timme, vilket gör det omöjligt för mig som lekman att uppskatta vad det kommer att kosta. Vissa erbjuder förvisso fastpris-upplägg, men påpekar då samtidigt att ”det kommer bli mycket dyrare för dig”.
  • De gör påslag på fakturan när de gjort inköp av material. Och när jag ibland köper material själv blir det sura miner. VVS-killen påpekade att han kommer fakturera extra för att jag själv fixat en del av materialet. ”Annars kör ju alla till Baushaus och köper prylar, och då tjänar inte vi några pengar.”
  • De kan bara en sak. Antingen är de snickare, elektriker eller VVS:are. Ibland står därför bygget stilla, för att den ena måste vänta in den andra.

Notera att inget av ovanstående är problem för hantverkaren själv. Det är kundens problem. Vilket dock i längden förstås påverkar hantverkarens business.

En ny sorts byggföretag

Så, varför inte starta ett hantverkarföretag som löser dessa kundproblem? Det skulle kunna se ut så här:

  • Istället för att specialisera företaget utifrån hantverkstyp, så ska företaget vara specialiserat på ett kundproblem, tex ”renovering av 20-talshus”. De kompetenser som behövs för att lösa detta kundproblem bör därför finnas inhouse, eller via frilansnätverk.
  • Fast pris istället för timpriser. Tydlig prissättning. En förvirrad kund köper mindre. En kund som förstår helheten betalar gärna mer för att kunna känna sig bekväm med processen.

Dessutom, visst vore det intressant med en hantverkarbyrå som drivs utan hierarkier? Ett team med olika kompetenser men med lika bestämmanderätt.

Jag tror stenhårt på att människor växer med ansvar, och att låta alla bli ”chef” har just den effekten. Vi gjorde så på Apelöga, och jag tror att man skulle kunna skapa ett unikt byggföretag med denna metod. God lönsamhet skulle bli en av bieffekterna.


Ovanstående är en av flera affärsidéer jag funderar på att förverkliga. Två andra idéer jag skrivit om är Coffice i Malmö och företagscoach. Jag tar gärna emot dina tankar om dessa, maila mig!


Vill du se hur det går för mig i jakten på min nya sysselsättning? Prenumerera på bloggen (boxen uppe i högerspalten) så håller jag dig uppdaterad.

You may also like

8 comments

  1. Småföretagarens tankar i ärendet:

    Bygger du nytt får du oftast fast pris. Vid renovering är det för många osäkra parametrar för ett fast pris. Timpris blir enklast för båda parter, antingen får du göra ett noggrant förfrågningsunderlag eller så får hantverkaren ta höjd för allt krångel som eventuellt kan uppstå.

    Påslag på materiel gjorde man kanske inte i Östtyskland. Du jobbar väl inte gratis själv?
    Ska du köpa själv blir det väl någon billig skit från ÖoB som är svårinstallerad och inte håller erforderlig kvalitet. El och VVS material måste enligt reglerna ha en viss standard. Installationen går snabbare om man kan använda materiel som man litar på och är van vid. Ett vanligt krav är att man sedan lämnar garanti även på det som kunden köpt själv, plus att ”du skriver väl ett intyg till försäkringsbolaget att materiel och arbete är fackmässigt”.

    Elektriker och VVS:are har krav på certifiering och behörigheter, så det är olönsamt att vara kunnig på båda områdena. Såvida du inte har ett större företag med många anställda.

    Vad gäller väntan på hantverkare så är det inte alls ovanligt att en kund ringer vid lunchtid och begär att man ska komma samma eftermiddag ”för i morgon kommer plattsättaren, och då måste du vara klar” Med andra ord får hantverkaren ofta ta ansvar för kundens obefintliga planering ”visst fan, vi skulle ha avlopp också”

    Med rätt storlek på företag är idén superbra, men för mig som ensamföretagare funkar den inte.

    1. Tack för din kommentar! Den illustrerar perfekt den mentalitet som tycks vara praxis i branschen.

      Om man blandar fastpris med timpris så är det som du säger: då måste hantverkaren ta höjd. Men om hantverkaren alltid kör med fastpris, då jämnar osäkerheterna ut sig. Vissa jobb går minus, andra går plus, jämfört med timpris. (Och den stora vinsten då är den nöjda kunden, som inte känner sig lurad).

      Angående påslag: Du resonerar som om detta är det enda sättet för en hantverkare att ta betalt. Jag tror att det är dumt att göra kunden irriterad. Om man istället servar kunden, så blir denna mer benägen att betala för tjänsterna man erbjuder.

  2. Renovera med fast pris? No way! Inte den bästa hantverkaren vet hur lång tid en renovering kommer att ta.
    Det vet du för att du har renoverad själv.
    Bygga nytt för fastlön? OK, om du vet precis hur alla detaljer kommer att se ut. Varenda panel, varenda dörrgrepp, varenda fönsterbeslag, varenda golv- och taklist, varenda allting.
    Varenda ändring betyder att hantverkaren ska sitta på sin dator och räkna ny, planera ny, leta efter material, oftast på kvällen vilket inte gör familjen gladare.
    Men vem bryr sig?

    SJÄLVKLART gör jag påslag på material.
    Det gör din tandläkare, din bilförsäljare, din bagare, din kamerasäljare, din klädaffär, ALLA!
    Köpte du någon gång ett objektiv och klagade på affärens påslag?
    Nej, det gjorde du inte, men hantverkarna….

    Punktlighet: Säg jag renoverar åt dig. Under tiden kommer du på att du vill ha en ändring eller en till liten grej. Anta det tar 2 veckor. I så fall måste nästa kund vänta 2 veckor och nästa kund troligtvis ochså. Eller så skiter jag fullständig i vad du vill ha, och i så fall är jag en dålig hantverkare igen i dina ögon.

    Köpa material själv? Fråga mig inte hur många krokiga reglar jag har fått från byggherrarna i alla år som har kostat nerver, tid och motivation! för att dom har inte tittat eller tyckte ”men den är väl rak?”

    Jag har byggt i 35 år och på 2 kontinenter, haft VDer och bönder som kund och kan skriva en roman här.

    Förresten: vill du ha din innertakspanel obehandlad, lackad, täckmålad, vitvaxad? Ska jag köpa färdigmålad eller ska du måla? i så fall var? och när? och hinnar du, för att nästa kund väntar? och ska vi skjuta med dyckertpistol eller använda clips? får vi skarva eller vill du ha hellängder? Du behöver lite tid att diskutera med frugan? Eller för att barnen är sjuka?
    Den tiden får du inte, jag måste bli färdig för att på måndag måste jag börja på nästa bygge…

    Sådant är hantverkarlivet.

    Jag gillar din blogg, men det här är värdelös.

    Nu är det fredagkväll och jag ska inlogga på skatteverket och fixa en ROT-avdrag så att kunden har sin avdrag och tittar på TV eller petar i näsan medan jag har jobbet.

    till slut måste jag säga att jag har haft många trevliga kunder och att jobba åt dom var en bra och givande tid. Men jag undviker in i det sista att börja jobba för någon som klagar på att jag tar påslag på materialet jag köper.

    önskar er alla en trevlig kväll!

    1. Även i fotografvärlden har man som praxis att lägga på påslag för sina utlägg. Och kunderna förväntar sig det.
      Jag vet också vad som händer när man _inte_ gör påslag, eftersom det är precis vad vi gjort i Apelöga. Resultatet är kunder som blir positivt överraskade av att slippa dessa avgifter. Och positiva kunder är generellt lättare att handskas med än irriterade kunder.

      Min bestämda uppfattning är att om man inte nervärderar kunden – dvs att man utgår ifrån att kunden inte fattar, att kunden köper fel material, osv – så får man räkna med en kund som blir rätt jobbig att tas med.

  3. Spännande att följa konversationen här! Den visar rätt tydligt på att det finns en diskrepans mellan företag och kund. Jag, som också är kund i den här branschen, håller med dig om att det borde finnas alla möjligheter att slå sig in i branschen med en ny affärsmodell. Den nuvarande fungerar dåligt för kunden, och det borde vara ett incitament för branschen att tänka om. De som är först på den pucken borde kunna få ett stort försprång.

  4. Tack Anna! Ja, jag tror att det ibland kan vara nyttigt att tänka: ”Vad händer om vi gör tvärtemot praxis?” Framför allt tror jag att det är viktigt att anpassa sin affärsmodell till kundens faktiska behov.

    Jag föreställer mig att detta är ofta lättare att göra för någon som är ny i branschen.
    Tesla är ett bra exempel från bilbranschen på hur en helt ny aktör skakat om hela branschen.

  5. Alla tar betalt.
    Tesla tar betalt, Apelöga tar betalt, bagaren tar betalt.
    För en dialog med din hantverkare om hur ni vill göra, och går det inte så är det bara byta till en annan, men han kommer att ta betalt för sina tjänster, helt öppet eller inbakad någonstans.
    Därför finns han kvar.
    Annars skulle det inte finnas ett enda hantverksföretag.

    Härmed slutar jag med mina bidrag till bloggen, kommer dock att följa med interesse hur din affärsmodell ska se ut, kanske man får nya ideer ändå.

  6. Tobias, tack för ditt svar.
    Självklart ska man ta betalt, det är inte det frågan handlar om.
    Utan _hur_ man tar betalt, och _vad_ man tar betalt för.
    Kärnfrågan är: Känner kunden att betalningen står i proportion till värdet för tjänsten?

    Ibland, men inte alltid, kan det vara bra att vända en affärsmodell upp-och-ner.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *