Vi har öppnat upp igen efter vår tvåmånaderspaus, då vi inte tog in några nya kunder. För min del märktes inte pausen – det jag i huvudsak gör i säljarbetet är att ta hand om avsluten på alla ordrar och kolla igenom detaljerna, för att sedan “översätta” all info till snickerispråk. Eftersom vi jobbade med våra pågående kunder under pausen så fortsatte avslutsordrarna att landa på mitt skrivbord. Ungefär två avslut i veckan, åtta kök i månaden, ligger vi på nu.
Känslan är att marknaden är långt ifrån mättad – vi får fortfarande fler förfrågningar än vi kan ta hand om, trots att vår marknadsföringsbudget är 0 kronor. Vi vill därför fortsätta växa, för att vi vill och för att vi kan.
Till exempel söker vi en ny medarbetare. Sista ansökningsdag är sista maj, så om du läser detta inlägg samma dag som det publiceras har du helgen på dig att skriva ihop en ansökan. Läs om förutsättningarna här.
Jag är inte delaktig i rekryteringsprocessen hittills, utan det är Josefine som håller i den. Från att jag tidigare har gjort alla delar i företaget själv – eftersom jag startade ensam – har jag sedan successivt delegerat ut arbetsuppgifter. Mitt mål är att helt jobba on the business istället för in the business, en distinktion som görs i boken E-myth Revisited. Josefine, som känner att gravitationen drar henne mot HR-frågor, har naturligt tagit hand om denna rekryteringsprocess. Win-win för alla inblandade.
Vi växer på några andra sätt också, som jag får berätta mer om när allt är klart, men för att hinta lite: Nya lokaler, ny fabrik, ny köksserie. Hösten blir intressant!
—
Liksom mitt förra blogginlägg skriver jag utkastet till detta blogginlägg på skrivmaskin, en Halda P från 1957. Varför jag gör så, och varför den processen funkar, skrev jag om då.
Skrivmaskinerna har senaste månaderna växt sig till ett stort intresse och fascination hos mig (eller kanske guilty pleasure). Jag har också sett hur det finns beröringspunkter mellan dessa maskiner, och industrin som tillverkade dem, och köksbranschen och hur vi tillverkar våra Kulladalskök.
Från att den moderna skrivmaskinen uppfanns i slutet av 1800-talet utvecklades den och förfinades gradvis fram till mitten av 60-talet. Fram till den punkten hade man målet att göra så bra maskiner som möjligt, med så bra material som möjligt. Men från 70-talet och framåt började det gå utför. Metall byttes mot plast. Mekaniken förenklades. Designen blev tråkigare. Poängen hade blivit att göra billiga skrivmaskiner – hur ska man annars kunna sälja dem? Dessutom var det ett problem att de gamla skrivmaskinerna höll så bra – varför skulle någon vilja köpa en ny så länge den gamla fungerade?
Idag är därför 60-talsmodellerna de mest eftertraktade bland skrivmaskinssamlare. Jag tycker det är slående: Kvalitet och kompromisslöshet vinner i längden. De billiga alternativen kommer alltid förlora på lång sikt, även om de lyckas sälja mycket på kort sikt.
Det stämmer därför väldigt väl överens med hur vi ser på våra kök i Kulladal. Att de ska tillverkas kompromisslöst. Att designen ska vara perfekt. Våra kök är långt ifrån billiga, men de håller en livstid och man kommer uppskatta köken också när de är gamla.
—
Till sist: Johanna, Natalie och jag gjorde en rundresa till våra tre snickerier i Litauen i förra veckan. Det finns några bilder i våra stories om man vill se.
