Dåliga saker tenderar att hända plötsligt – med en smäll – medan bra saker kommer smygande. Detta är något som slår mig när jag nu efter sommaren tittar igenom våra siffror och statistik i företaget. Nästan alla grafer pekar uppåt, vilket förvånade mig en smula. Hur gick det till?
Jag vill tro att det beror på att jag lugnat ner mig på sistone. Under 2024-25 var jag helt inställd på att vi skulle växa snabbt, skala upp och bli stora. Det är förstås en kul approach att ha och det gav en del ny energi in i teamet. Men baksidan av myntet var att det blev stökigt och osäkert.
Bokslutet för 2025 blev nyligen klart och där kunde man se att vi gick nästan en miljon back. Det var till största delen en följd av min strävan att ”skala upp”.
Vi skaffade oss en för stor kostym. Utgifterna gick upp – ad spend och personalkostnader och hyreskostnader och gud-vet-vad. Vi fick även in fler leads och det var väl bra? Nej, det visade sig vara mycket låg korrelation mellan leads och orders. Förmodligen förlorade vi, inte tjänade, på grund av för många leads (eftersom vi behövde lägga tid på “fel” leads).
Därför växte utgifterna snabbare än inkomsterna under 2025. Men sedan årsskiftet har vi lyckats vända på alla siffror. Vi har färre leads men bättre lönsamhet, lägre utgifter och samtidigt bättre likviditet.
Sakta men säkert har några nya insikter infunnit sig:
1. Företaget tycks ha sitt eget inneboende tempo. Kanske för att det finns en tröghet i allt, det tar längre tid än man tror att bygga en organisation. Kanske var det därför det inte funkade att ”växa snabbt” – det är som att försöka få en trotsande 3-åring till förskolan snabbt – det blir kontraproduktivt. Istället gäller att ”slow is smooth, and smooth is fast”.
2. Jag måste bli bättre på att inte peta i allt. Jag är ofta otålig och vill förbättra allt på en gång. Men det är en balansgång mellan att göra ständiga förbättringar – vilket förstås är bra i teorin – och att istället låta saker sätta sig.
Personal som blir lämnade i fred, utan att behöva ta till sig nya rutiner och processer, blir bättre och effektivare på att göra sina arbetsuppgifter.
Det paradoxala är att det kan vara bättre att _inte_ införa förbättringar. Vissa saker får man helt enkelt acceptera att de är trasiga – det kostar mer än det smakar att laga dem.
