Hur man skapar flow i arbetet

Förra måndagen hade en exceptionell arbetsdag. Uppgifter betades av, en efter en. Hade flow. Det är den bästa känslan, att vara helt uppe i en arbetsuppgift (som är meningsfull och viktig) och sedan kunna bocka av den från to-do-listan.

Men varifrån kom detta flow?
Jag vill upprepa samma produktivitet imorgon, men hur?

Jag tänkte tillbaka, försökte kartlägga vad jag gjort under helgen som gjort att måndagen blev så lyckad. Hittade två saker:

Jag hängde med min dotter på en speedcubing-tävling. Det var tidig start på morgonen och därför mindre sömn. Senare på dagen tränade jag, och när det blev kväll var jag trött och somnade tidigt.
Och därför vaknade tidigare än vanligt på måndagsmorgonen, fick en halvtimme för mig själv med en kopp kaffe innan resten av familjen vaknade.
Det var det ena.

Det andra var detta:
Jag hade datorn med mig på dotterns tävling. Hann bara snabbt kolla igenom några kommande arbetsuppgifter, läste igenom anteckningar och så vidare. Men jag hann aldrig påbörja själva arbetet.

De här båda tillfälligheterna ledde till att jag:

  • fick en lugn måndagsmorgon, då jag kunde fundera kring arbetsuppgiften som låg framför mig
  • arbetsuppgifen i sig hade bearbetas i det undermedvetna och hjärnan hade brutit ner komplexiteten till enkla steg.

Priming, kallas detta, lärde jag mig sedan när jag läste på och analyerade vad som hänt.

Hjärnan gillar priming: Det är som att få en ”sneak peak” av vad som ska göras, och sedan få tid att bearbeta det i bakgrunden.

Det påminde mig om något jag läst av Ernest Hemingway:
”I always worked until I had something done and I always stopped when I knew what was going to happen next.”

Han använde en sorts priming, för att få en flygande start på morgonen.

Citatet är från hans självbiografi ”A moveable feast” där han också skriver:

“I had learned already never to empty the well of my writing, but always to stop when there was still something there in the deep part of the well, and let it refill at night from the springs that fed it.”

När jag hittat dessa båda citat var jag tvungen att leta upp boken och börja läsa. Älskar den. Utspelar sig i Paris och rivieran på 1920-talet. Bohemiskt och romantiskt.

Jag gillar självbiografier av författare. Kanske för att jag alltid själv velat skriva, och kanske för att deras arbete påminner om mitt. Att skriva en bok är inte olikt att bygga ett företag.

Författare är så intensiva, deras arbete är heligt. Det är deras kall. De hänger sig till arbetet, lämnar inget åt slumpen. I en självbiografi av John Steinbecks skriver han långt om hur han vässar sina blyertspennor (vilken pennmodell, och pennvässare, som är bäst och varför).

Men tillbaka till nutid. Jag hade alltså tur som snubblade över den här insikten kring priming, som i kombination med bra sömn (inte så oväntat) fungerar som steroider för arbetet.

Jag bestämde mig för att designa mina framtida arbetsdagar för att skapa dessa förutsättningar.

Därför har jag nu en påminnelse i kalendern kl 16 varje dag: ”Priming inför morgondagen”.
Det tar bara fem minuter: Jag bestämmer vilken arbetsuppgift jag ska tackla imorgon, jag gör eventuellt några anteckningar. Och sedan planerar jag in morgondagens fysiska aktivitet: Löpning, gym, padel eller något annat.

Och för att hålla koll på att jag gör det jag bestämt mig för att göra använder jag appen Way of Life. Den är utmärkt för att tracka vanor/ovanor. Man får en grön bock när man gjort sin uppgift, och med tiden byggs det upp en fin streak.

—
Tips på författare som skrivit bra självbiografier:
Stephen King, On Writing
Ernest Hemingway, A Moveable Feast
Anne Lamott, Bird by Bird
John Steinbeck, Journal of a Novel: The East of Eden Letters

Boktips En bra grej Personlig utveckling Produktivitet

Konsten att optimera en jobbresa – hacks, produkttips och hur man blir effektiv

Jag är just nu på resa i Baltikum, dit jag rest ungefär var tredje månad under de 7-8 år som jag jobbat med kök. Syftet med resorna är nästan alltid att hälsa på hos snickerierna – ibland befintliga partners, ibland nya potentiella partners.

Oftast reser jag ensam, och med tiden har jag hittat rutiner och trix som fungerar. Här nedan kommer mina bästa tips! Hoppas jag inte sparkar in allt för många öppna dörrar.

På med säkerhetsbältena, för det kommer bli nördigt!

Förberedelser

När jag bestämt mig för en resa gör jag en res- och tidsplan. Jag bokar in möten, skriver upp alla hålltider, och räknar ut restider med hjälp av Google Maps. Jag lägger på 25% bufferttid – allt tar längre tid än man tror. Om möjligt försöker jag reservera timmarna mellan kl 09-11 fria, så att jag kan jobba ostört då.

Jag bokar alltid hyrbil hos samma firma – jag har en kontakt i Lettland och en i Litauen, som jag mailar och skriver om att jag behöver ”samma bil som sist”. De har mina uppgifter sparade vilket gör upphämtning smidig. Jag hade kunnat para några hundralappar på att boka via någon webtjänst, men jag pallar inte att göra alla val. Jag väljer att optimera för att spara energi.

Hotell brukar jag boka via Booking om jag inte redan har ett bra hotell staden jag ska till – då tar jag samma igen (och bokar genom att maila dem). Om jag vet att jag kommer ha en del egentid (jobbtid) under resan bokar jag ett lite större rum, pga smårum gör mig deppig och förstör arbetslusten.

Resdagen

Genom åren har jag gått på en del minor i resandet, så nu gör jag vad jag kan för att undvika dem. En sak som löser många problem är: Ha gott om tid. Jag siktar på att vara på flygplatsen minst 2h innan avfärd. Det ger mig buffert om något skulle strula – till exempel oväntat lång kö till säkerhetskontrollen – och annars får jag tid att ta en kaffe och jobba på flygplatsen. Vilket jag gör precis nu när jag skriver detta: På Kastrups flygplats, med en kaffe och chiapudding.

Packning

Jag reser alltid med samma ryggsäck, en Aer Travelpack (liknande denna). Den har dedikerade fack för dator, pass, läsplatta med mera. 

Ofta är ryggsäcken min enda packning – då packas den rätt tungt, men det är aldrig någon som kontrollväger den, och den får alltid plats under sätet framför flygstolen.

Om jag reser med incheckad väska lyxar jag till det genom att packa träningskläder, löparskor och egen kudde.

I ryggsäcken ligger alltid en liten väska med laddare och alla tänkbara sladdar som kan behövas. Ibland packar jag med laddbox, men har insett att jag nästan aldrig använder den. Dessutom kan en laddbox ibland strula till det i säkerhetskontrollen.

Kläder packar jag i packkuber. Det finns fancy boxar från Aer, men jag tycker dessa från Clas Ohlson funkar. Packkuber är också en gamechanger när jag reser med familjen. Mycket lättare att hålla ordning och samtidigt spara plats i väskan.

Och kanske viktigast av allt: 

Ett par bra hörlurar med noise cancelling. De är ett måste om jag ska kunna jobba ute bland folk, skrikande bebisar och pratsamma tonåringar. Jag brukar använda appen Forest för att få ett bra vitt brus, alternativt denna spellista med caféljud.

Klädsel

Jag är ingen fashionista, utan fokuserar snarare på bekvämlighet. För jag upplever att obekväma byxor sänker humöret och kan förstöra en res- och arbetsdag. Jag använder därför dessa byxor, som (enligt mig) ser bra ut och också är bekväma.

Boarding

Om planet inte är fullbokat och jag inte betalt för platsbokning, då tilldelas jag ibland ett mittensäte. Men det finns ett hack som ibland funkar: Ofta finns det lediga platser kvar längst bak i planet. Därför går jag på sist, går förbi min tilldelade plats och ta ett ledigt 3-säte längst bak. Win.

OBS! Funkar sämre om planet är nästan fullt, och/eller om man reser med kabinväska (vilket jag undviker), pga denna inte få plats under sätet, och risken är att det är fullt i överskåpen om man går på sist. Då kan det blir jobbigt vilket är precis vad jag vill undvika.

Möten

Poängen med resan är ju mötena! Prio ett är att vara förberedd. Det kan vara stora skillnad på  ett bra möte (som kan leda till nya affärer och långa lönsamma samarbeten) och ett dåligt möte (som inte leder någonstans, pga att man inte var förberedd).

Därför tar jag alltid lite tid för att gå igenom vad jag vill få ut av mötet. Det kan räcka med några minuters reflektion, där jag antecknar frågor som jag bör ställa, och annat jag ska uppmärksamma.

Mat

Med åldern har jag blivit alltmer noga med vad jag äter och dricker. Försöker undvika kolhydrater i den mån det går (för att slippa glukosdippar), och dricker numera nästan aldrig alkohol. Pizza och öl är ju gött, men nej jag försöker undvika frestelsen ty min kropp är mitt tempel, osv. Det hänger ihop med punkten ovan: Skillnaden mellan att vara skärpt och göra ett bra jobb, jämfört med att vara slö och missa en gyllene möjlighet, kan vara milsvid. En bra hälsa är en hävstång.

Men det kan vara svårt att få tag på rätt sorts mat när man kör bil på den baltiska landsbygden. Därför reser jag numera alltid med preppade Huel-portioner (spetsade med kreatin). Jag behöver bara tillsätta 5 dl vatten, skaka i shakern, och så har jag en måltid. Inte den mest kulinariska upplevelse förstås, men den checkar alla andra boxar.

Hälsa och motion

Beroende på hur mycket tid jag har på resan, och om jag har med mig träningskläder, försöker jag få till någon form av träning varje dag. En löprunda eller ett gympass (om hotellet har gym). Om inte försöker jag åtminstone få en power walk på flygplatsen och göra armhävningar på hotellrummet.

Och så försöker jag få minst 8h sömn, pga fungerar dåligt med sömnbrist.

Läsa och reflektera

En positiv bieffekt av att resa är att jag dels får en hel del strötid, dels att jag försätts i ett slags reflektivt tillstånd. Det händer något med en när man kommer bort från vardagsmiljöerna.

Jag försöker fånga detta så gott jag kan. Packar alltid min Kindle-läsplatta, och jag ser till att ha laddat ner ljudböcker och poddar inför flygresan.

Podcasts som jag lyssnar på nuförtiden handlar alla mer eller mindre om entreprenörskap: Founders, The Game och The Tim Ferriss show.

Följden blir att det alltid dyker upp nya tankar och idéer. Jag antecknar allt jag kommer på (ibland spelar in via telefonens diktafon-funktion). Jag skriver dagbok efter varje resdag – sedan 2012 använder jag appen Day One, funkar i både mobil och på datorn.

Slutligen: Jag går tillbaka i dagboken och läser tidigare inlägg, för att få perspektiv. Jag kanske läser inlägg jag skrev för precis 1 år sedan, eller inlägg som skrevs på samma plats senaste gången jag var där. Det sätter i sin tur igång nya tankar och ger nya insikter. Som jag antecknar.

Att inte göra!

Vad jag försöker undvika under en jobbresa: Att kolla mailen.
Få saker kan dra bort mig från det kreativa tillståndet, som att se ett mail om något problem som måste lösas. Det skapar stress, tar energi och leder sällan till något bra. Nästan alla problem kan vänta ett par dagar.

“Nä fy vad präktigt, och vad tråkigt det låter!”, tänker kanske du nu. Ja, mitt sätt fungerar kanske inte alls dig.
To each their own.

Men jag tänker så här: När jag reser iväg ensam förlorar jag tid med familjen. Det minsta jag kan göra är att använda tiden väl, och inte slösa bort den på meningslösheter. Make it count. Syftet med mitt arbete är till syvende och sist att skapa tid och förutsättningar för min familj.

Har du andra tips på hur man kan optimera sin resa? Berätta gärna!

En bra grej Kulladal (nya köksföretaget) Produktivitet

Om skrivandets två fiender, och skrivmaskinsmani

Nu måste jag skriva om skrivmaskiner. Jag har blivit besatt av dessa under de senaste veckorna.

Det började med att jag läste Draft no 4, en bok om hur man skriver non-fiction (och som Tim Ferriss ofta rekommenderar i sin podcast). I boken nämndes att det finns författare som fortfarande skriver på skrivmaskin. “Ha!”, tänkte jag i en halv sekund, “vilka teknikfientliga bakåtsträvare!”. Men i nästa ögonblick förstod jag plötsligt. Jag förstod.

Låt mig förklara, genom att berätta om de två fienderna, som förstör allt skrivande (och annat kreativt skapande):
Den ena fienden är distraktioner. I en dator och mobiltelefon finns de överallt. De buzzar och plingar och gör allt för att dra till sig min uppmärksamhet. De lockar med instant gratification. (Odysseus hade koll på denna fiende: Därför lät han sig bli fastsurrad vid masten när de seglade förbi sirenerna.)

Den andra fienden är den lilla rösten i huvudet som avbryter mitt i ett flow för att säga att jag nu borde redigera texten. Det är ett lömskt trick, för det verkar ju logiskt – varför inte redigera texten? Problemet är att när man hoppar mellan skriv-läge och redigerar-läge, så aktiveras olika delar av hjärnan. Det går att hoppa från skriv-läge till redigerar-läge relativt enkelt, men det är svårt att hoppa tillbaka. När anden är ur flaskan…

Dessutom kommer redigerar-delen av hjärnan tycka att texten hittills är skit och att det inte finns någon anledning att fortsätta jobba med den.

Båda dessa fiender är kanske egentligen samma fiende, den som Steven Pressfield kallar för The Resistance. The Resistance vill att du ska misslyckas.

Vad är botemedlet? Jo, en maskin som underlättar skrivande. En skrivmaskin, det hörs ju på namnet.

En skrivmaskin har inga blinkande appar och det kommer inga notifikationer. Och det är näst intill omöjligt att redigera texten under tiden man skriver, eftersom bläcket redan är instämplat på pappret. Per automatik lyckas man med det som Anne Lamott kallar för A shitty first draft. Poängen är att man måste stänga av självcensuren för att kunna producera någonting alls. (Lamotts bok Bird by Bird är förresten DEN BÄSTA boken om skrivande jag vet, läs den!)

Tillbaka till läsningen av Draft No 4: Sekunden efter att jag läst och skrattat åt skrivmaskinsförfattarna, lade jag ifrån mig boken och påbörjade det som skulle växa till en besatthet: Jag gick in på Tradera, sedan Facebook Marketplace, sedan Blocket, och sökte på: “Skrivmaskin”. En värld öppnade sig.

Några av mina första intryck var:
1. Det finns många begagnade skrivmaskiner! (Inte så konstigt eftersom alla hade en för 30 år sedan, och nu har ingen någon)
2. Många av maskinerna är estetiskt tilltalande (i mitt tycke särskilt 60-talsmodellerna)
3. De är billiga, vilket förstås hänger ihop med punkt 1.
4. Det är omöjligt att inte köpa en, eller två eller flera.

Min förra Blocket-besatthet, i våras, var att söka efter racercyklar, vilka är väldigt dyra, så nu blev jag positivt överraskad av hur många skrivmaskiner man kan få för nästan inga pengar. Jag började buda hem några stycken, och köpte några på chans från Blocket. De två första som kom hem var ett par italienska Olivetti-maskiner. Särskilt den ena, en Olivetti Lettera 32, i ett tealgrönt metallchassi, var kärlek vid första ögonkastet.

Varför inte bara en skrivmaskin, det räcker väl? Svar: På grund av punkt 2 och 3.

Mina döttrar, 6 och 9 år gamla, drogs genast till maskinerna. De knappade på tangenterna, lärde sig hur pappersmatningen och returspaken fungerar, skrev små brev till varandra.

Jag kom att tänkta på hur jag själv i deras ålder hade en enda önskan en julafton runt 1990: Att få en egen skrivmaskin. Vilket jag fick – en elektrisk maskin som jag sedan skrev oräkneliga sidor på under flera år tills den till sist blev ersatt av familjens PC.

Oj ja, det här blev ett off-topic-inlägg i bloggen, och tanken är inte att den ska handla om skrivmaskiner framöver (även om jag just nu inte kan komma på något annat i hela världen som kan vara viktigare). Istället har jag startat ett instakonto, där jag tänkte posta bilder och texter där om mina skrivmaskinseskapader. Följ gärna!

Nästa inlägg kommer att handla om Kulladal igen. Det händer så mycket där, vet inte var jag ska börja. Men jag kommer dit, snart.

Och nu kanske någon undrar lite skeptiskt: “Om nu skrivmaskiner är så bra, har du skrivit det här blogginlägget på skrivmaskin kanske?” Ja tänk för att jag har det. Eller nästan i alla fall: Jag skrev ett shitty first draft på min ena Olivetti-skrivmaskin för ett par dagar sedan, och lät sedan pappret med texten ligga och marinera (bildligt), tills jag nu skrev rent inlägget rakt in i WordPress. Processen funkar!

Till sist: Om ni råkar ha någon tjusig skrivmaskin som samlar damm, eller om ni springer på en på en loppis, eller hittar en maskin på secondhand, och att ni känner att ni inte vill ha den: Tipsa mig gärna! Jag vill ha fler…

Bloggen Boktips En bra grej Meningen med allt Produktivitet

Om lånade pengar, svagheter/styrkor, och ett pryltips

Det är en kliché, att entreprenörskapet är som en bergochdalbana. Men det är sant, för mig i alla fall. Det är höga toppar, då jag känner mig oövervinnlig, följt av dalar fyllda med ångest då jag knappt vågar öppna mailboxen. Topparna är fler än dalarna, men ändå.

Det har hänt en hel del i vår Kulladals-värld under sommaren. Som det så ofta blir när jag får lite distans och byter miljö – min familj har hängt mest i en liten sommarstuga på Bohuskusten – så ser jag min tillvaro ur nya perspektiv. Och emellanåt lär jag mig nya saker också.

Jag gjorde en för mig ny – och tämligen banal – insikt i mitten av sommaren. Den handlar om lånade pengar.

Någon annans pengar

Hittills i mitt entreprenörskap – snart 20 år och 8 startade företag – har jag aldrig lånat en krona från någon. Allt har varit självfinansierat, av mig och mina medgrundare. Jag har satt en ära i detta. Att sätta sig i skuld är att förlora sin frihet, har jag tänkt. Och jag har varit stolt över att inte ha behövt låna några pengar, som om det är ett tecken på att jag varit en Duktig Entreprenör.

Ungefär så tänkte jag fram till mitten av sommaren då jag insåg att det finns en annan sida av lånemyntet: Lånade pengar är ett verktyg som kan användas.

Eftersom vi är ett tillverkningsföretag har vi de flesta av våra kostnader tidigt i kundcykeln. Vi får betalat först flera månader senare. Det betyder att om vi samtidigt växer, vilket vi hela tiden gör, så blir saldot på bankkontot allt lägre även om affärerna går bra. Paradoxalt, och det tog mig några dagars räknande innan jag insåg hur det hängde ihop.

Vi insåg att nuvarande tillväxthastighet inte fungerade, och att vi hade ett val: Antingen dra i handbromsen och sälja färre kök (för att minska våra utgifter och sedan kanske öka på igen om något år när likviditeten kommit ikapp).
Eller låna pengar, som skulle hjälpa oss att fortsätta expansionen – till och med öka ytterligare.

Sagt och gjort: Jag hamnade framför datorn med ansökningsblanketter till lån hos Almi. Jag minns en av de sista frågorna i formuläret: “Vilka är företagets svagheter? Vilka är företagets styrkor?”. Jag insåg att svaret på båda frågorna var samma sak: Tid.

Vår största svaghet (och styrka)

Vår svaghet är att vi lägger väldigt mycket tid på varje kund, både i planeringsprocessen och när ordern är i produktion. Vi uppmanar kunderna att tänka efter, att vända på varje sten, att inte sprinta mot ett avslut. Och i efter-order-fasen gör vi en hel del “onödigt” jobb för att dubbelkolla ritningar etc, för att undvika saker som annars kan bli fel.

Tid är pengar, så det är onekligen dyrt för oss att jobba så här. Det försämrar också vår likviditet och det hämmar vår expansionstakt, eftersom avsluten ofta blir senare än vad de blivit om vi hade pushat kunderna.

Men detta tidsslöseri är ju uppenbart också en styrka, på lång sikt. Rätt självklart egentligen: Ju mer vi bryr oss om varje enskild kund med dess unika förutsättningar för ett kök, desto större chans att slutresultatet är ett kök som kommer leva länge.

(Vi har fått ett par recensioner nyligen som antyder att vi är på rätt spår.)

Jämförelse med mitt förra företag

Jag är nu ca 2 år in på resan med Kulladal, vilket är ungefär lika lång tid som jag jobbade med Skandinaviska Shakerkök. Jag är alltså på ungefär samma punkt idag som jag var när jag valde att hoppa av från SSK för att starta Kulladal. Det innebar i det läget flera steg tillbaka, men nu är jag tillbaka.

Oundvikligen gör jag en hel del jämförelser mellan de båda resorna. De blev mer olika än vad jag trodde, inte minst pga pandemin. Men också för att Kulladals team blev annorlunda (och bättre) än vad jag hade trott, och att vårt varumärke därför evolverat till något större. Sett till omsättning så är Kulladal större än SSK vid samma tidpunkt – och förmodligen ökar vi runt 150% under 2021 jämfört med föregående år.

Det är högtryck i vår Kulladals-värld. Delar av vårt showroom renoveras, nya broschyrer är på tryckeriet, vi har fler leads och kundmöten än aldrig tidigare. Och så har vi har fått en praktikant, Moa, vilket vi är väldigt glada för.

Häromveckan hade vi ett möte med Almi och vår bank. Igår fick vi klartecken från båda: Låneansökan är godkänd. Nu kan vi gasa på!

—

Off topic: Läsplattan

Förlåt, men nu vill jag ta ett skutt till något helt annat:
Jag måste berätta om den personliga revolution det inneburit för mig sedan jag började läsa böcker på läsplatta. Förra året köpte jag en Kindle Oasis, vilket har gjort mitt läsande mycket bättre. (Nej, jag är inte sponsrad av Amazon.)

Eftersom det mesta jag läser är på engelska, och min engelska är rätt halvtaskig, så händer det ofta att jag läser ord som jag inte förstår. Med läsplattan kan jag med ett klick få upp en översättning och förklaring på det okända ordet. Denna feature har väsentligt ökat min läsförståelse, och därmed värdet som jag får med mig från varje bok.

Dessutom funkar läsplattan bra såväl i solljus som i mörker – den har följt med till stranden, och det går ibland att kombinera läsande med nattning av femåring, har det visat sig. Och så är läsplattan kompatibel med Audible, så jag kan läsa/lyssna på samma bok i de olika kanalerna, och de synkar inbördes så att jag hamnar på rätt sida.

En bra grej, helt enkelt.

(Kom gärna med input – är denna typ av off topic-tips av intresse, eller bara en distraktion? Om ni gillar så kan återkomma med fler tips på prylar och verktyg som jag använder.)

 

 

En bra grej Kulladal (nya köksföretaget)