Jag skrev i förra blogginlägget att vi dragit ner marknadsföringen till noll. Men det räckte inte: Ett par veckor senare tog vi ännu ett steg för att bromsa antalet nya kunder: Vi tryckte på paus.
Kort sagt: Det kan bli för mycket av det goda.
Det är förstås väldigt roligt att ha en produkt som är så eftertraktad! Mina första 15 år som entreprenör/fotograf tillbringade jag i en bransch där det alltid var svårt att sälja. Då marknadsförde vi som tokar och testade alla möjliga hack och trix, men det var hela tiden svårt.
I köksbranschen tycks det vara helt tvärt om. Kul! Men vi började inse för några veckor sedan att det höll på att bli ohållbart. Trots att vi skalat upp produktionskapaciteten så insåg vi att det inte skulle finnas möjlighet att ta emot alla.
Vi bestämde oss därför för att pausa alla nya kunder, och samtidigt köra vidare med de kunder som redan påbörjat sin process hos oss. För att få en helhetskoll på produktionen köpte vi in ett gäng magnettavlor, kylskåpsmagneter och postitlappar, och började skissa upp produktionskapaciteten för sommaren och hösten.
En magnet = en produktionsslot.
En postit = en kund.
Väldigt enkelt, men effektivt system. Vi kunde snabbt se att de flesta produktionsslottar för sommaren och hösten kommer att fyllas med befintliga kunder.
—
I takt med att efterfrågan ökat och produktionskapaciteten inte räckt till, har jag funderat mycket kring flaskhalsar. Jag insåg att det hela tiden finns minst en flaskhals. När Kulladal var i uppstartsfas var det efterfrågan som var första flaskhalsen (väldigt få visste att vi fanns). Sedan, när efterfrågan kom igång blev jag själv flaskhalsen – jag hann inte ta hand om kunderna snabbt nog. Den flaskhalsen kom vi över genom att växa i personalstyrka. Och då blev snickerierna den nya flaskhalsen.
Så fort man löser en flaskhals och flödet ökar, uppstår en ny flaskhals på ett annat ställe i processen. Det är rätt självklart när man tänker på det, men samtidigt frustrerande. Man kommer liksom aldrig i mål.
Snickerierna i sin tur har sina egna flaskhalsar. Vår partner i Litauen har gott om material och gott om plats i sina lokaler, men har svårt att hitta mer personal. Vår partner i Istanbul upplever det omvända.
—
Ett syfte med att ha paus nu ett par månader är för att vi ska få tid att göra sådant vi inte hunnit med. För Johannas del handlar det bland annat om att ta tag i en redesign av vår hemsida. För Josefine blir det att bygga ett intranät med all samlad info om vårt företag (bland annat för att underlätta framtida onboarding av nya medarbetare). För Natalie är det bland annat att sätta sig in i ritningsprocesserna, med allt vad det innebär.
För min del kommer det under våren och sommaren att handla mycket om att projektleda olika IT-projekt. Vi fick beviljat digitaliseringsstöd från Region Skåne, pengar som vi kan använda till att automatisera vår ritningsprocess och effektivisera vår orderhantering. Samtidigt bygger vi vidare på vårt ritprogram (våra utvecklare i Ukraina är tillbaka på jobbet, allt rullar på som vanligt igen).
Det känns ändå bitvis lite jobbigt, det här med att säga nej till kunder så här konkret. Vi tappar förstås kunder på det. Men när jag börjar tvivla på beslutet om att pausa, då tänker jag på den här bilden:
Ibland måste man bromsa för att kunna gasa igen senare. I sommar/höst kör vi vidare med nya satsningar: Nya produkter, nya showrooms.
—
Ännu en flaskhals förresten: Vi börjar växa ur våra lokaler. Men det verkar finnas en lösning på just den flaskhalsen. Nya lokaler på gång. Mer om detta om/när kontraktet är påskrivet.
