När jag jobbade som fotograf använde jag ett hack som hjälpte mig ta mig igenom jobbiga fotograferingar:
Jag tänkte att ungefär 1% av alla bilder blir bra. Så om jag tog en dålig bild, så var det inte hela världen. Det var snarare bra att jag tog den dåliga bilden, eftersom jag nu var en bild närmare den bra bilden.
Om ett uppdrag krävde fem bra bilder så behövde jag knäppa 500 exponeringar.
Det tänket hjälpte mig igenom det tröstlösa harvandet, the messy middle, som allt hantverk innebär. Det mesta man producerar blir dåligt. Things wanna be bad.
Men, istället för att fokusera på det dåliga, tänkte jag att de var nödvändiga steg på vägen mot slutresultatet.
* * *
Jag använde samma trick på min en av mina döttrar när hon skulle lära sig åka skridskor. Hon trillade gång på gång, och var nära att ge upp. Men jag förklarade: Nu måste du trilla minst 100 gånger till innan vi går hem.
Det fungerade:
Istället för att bli sur och arg när hon trillade, såg hon målmedveten ut. Hon började le varje gång hon fick ett felskär, och trillade sedan alltmer sällan. Innan hon kommit upp till hundra fall hade hon hon lärt sig åka skridskor.
A numbers game
I Kulladal är det mycket som är ett ”numbers game”. Jag skrev i våras om att vi nu – mer än 5 år efter starten – äntligen börjat ha statistik på våra leads.
Men att studera leadsstatistik kan vara nedslående. Ett fåtal procent av alla kontakter går hela vägen fram till order.
Utifrån det har jag senaste tiden två olika tankespår:
Å ena sidan: Hur kan vi konvertera en större andel av våra leads?
Å andra sidan: Till viss del handlar det bara om att harva på. Det går x antal ”fel” leads på varje ”rätt” lead. Om vi vet att vart fjärde möte leder till ett köp, då är det också OK att tre av fyra väljer någon annan. Det är bara att köra på, göra sitt bästa, lita på processen och räkna med att rätt kunder hittar oss till slut.
